Koncernen äger IT:n. Frågan är vem som äger AI:n

Dotterbolag, kommunala bolag och företag som köper hela sin IT utifrån har ofta något gemensamt. Beslut om system, behörigheter och säkerhet fattas någon annanstans, och det egna bolaget får rätta sig efter dem.

Det ser bra ut på pappret. Säkerheten är genomtänkt, behörigheterna är styrda och det finns en lista över godkända system. Ingen medarbetare laddar upp kunddata i ett gratisverktyg på nätet, för det går inte.

Problemet märks först när någon frågar vad bolaget faktiskt vill åstadkomma med AI.

Reglerna finns, ägaren saknas

I bolag som har egen IT hamnar AI-frågan förr eller senare hos någon. Det kan vara en CIO, en IT-chef eller en ambitiös controller. I bolag där IT sköts av ägaren eller av en leverantör finns ingen sådan naturlig mottagare.

IT-organisationen i koncernen äger ramarna men inte verksamhetens behov. Ledningen i bolaget äger behoven men inte verktygen. Resultatet blir att båda sidor väntar på den andra.

Copilot blir strategin av bara farten

Det vanligaste utfallet är att det verktyg som redan finns inom ramarna blir hela AI-satsningen. Oftast är det Copilot, eftersom det följer med licenserna.

Det är inget dåligt verktyg. Men när valet görs för att det är det enda som är godkänt har bolaget i praktiken låtit licensavtalet skriva AI-strategin. Frågan om var AI skulle göra störst skillnad i just den här verksamheten ställs aldrig.

Behoven kommer fram för sent

I de flesta koncerner finns en väg för att lämna in önskemål. Det kan vara ett IT-råd, ett digitaliseringsnätverk eller en beställningsprocess. Där vägs behoven mot alla andra bolags behov.

Den som lämnar in ett vagt önskemål får sällan något tillbaka. Den som kommer med ett konkret problem, en uppskattad nytta och en ägare i den egna verksamheten har betydligt bättre chans. Det arbetet kan ingen göra åt bolaget.

Tre frågor ledningen måste kunna svara på själv

Att sakna egen IT är inget skäl att sakna en egen hållning till AI. Tre frågor räcker långt:

• Vilka beslut om AI fattar vi själva, och vilka fattas åt oss?
• Vem hos oss formulerar behoven innan de lämnas vidare till ägaren eller leverantören?
• Vad gör vi när det vi behöver inte ryms inom de ramar vi har fått?

Den som kan svara på alla tre har en AI-strategi, även utan en egen IT-avdelning. Den som inte kan det har en lista över godkända verktyg.