En anställd som sparar tio minuter om dagen med AI låter obetydligt. Räknat på ett helt bolag och ett helt år är summan sällan obetydlig, trots att nästan ingen räknar på den.
Många bolag har använt AI i över ett år utan att någon i ledningen kan svara på vad det faktiskt gett tillbaka. Det beror sällan på ovilja. Mätning blev bara aldrig någons uppgift.
Fråga en VD hur många AI-initiativ som pågår i bolaget, och svaret kommer nästan alltid för lågt. Fem ställen att leta, och en metod för att kartlägga resten på en vecka.
Fem avdelningar som var för sig bygger en egen lösning på samma problem gör dubbelt jobb utan att veta om det. Ett räkneexempel på vad det faktiskt kostar.
Riksrevisionens granskning av över tusen statliga IT-projekt visar tre mönster som knappast är unika för myndigheter. Samma mönster avgör om ett AI-initiativ går att rädda.
De flesta AI-initiativ som gått snett dör inte med ett beslut. De vissnar i limbo. En process på fyra veckor för att faktiskt bestämma vad som händer nu.
AI behöver data, och data behöver ett system att bo i. Om grunden är gammal och svår att koppla ihop spelar det liten roll hur ambitiös AI-strategin är.
De flesta som förbereder en AI-presentation för styrelsen tror att den handlar om tekniken. De flesta styrelser vill egentligen ha svar på tre andra frågor.
EU:s AI-förordning gäller alla företag, oavsett storlek, även de som bara använder färdiga AI-verktyg. Det som faktiskt börjar gälla i augusti 2026, och vad det kan kosta att missa.